Den vita t-shirten

Så, nåt som jag tänkte ta upp för lääänge sen, men jag har varit lat som vanligt.

Den vita t-shirten. Ujujuj. Har hittat übermysig nättidning på Modeflickan.se och även om jag inte håller med om nästan nåt som skrivs (för min personliga åsikt om nästan allt mode är att det är JÄTTE JÄTTE JÄTTE fult, etc) så tycker jag ändå att de gör ett skitbra jobb OCH jag slipper köpa mina egna tidningar... England har typ superblaffiga ELLE och VOGUE, som är som att bläddra igenom 500 sidor supertjusig reklam för parfym och sedan läsa hur man ska ha råd med konst under ekonomikrisen. (Ja, faktiskt -.-)

Känner att jag har vandrat ifrån ämnet lite. I ALLA FALL. I modeflickans januarinummer 2011 hittar vi den supertjusiga artikeln "Ut med det gamla och in med det nya", där man bl.a. stöter på följande:

500 spänn och snygg som den är till jeans.

SKOJAR NI ELLER VAD I HELVETE.














Här: Min egen vita t-shirt, köpt på Stadium, urväxt av min bror på ca två dagar och 17 minuter, omsydd av min mor för att said broder ska få huvudet igenom tröjan, bara för att inse att den ärför kort.

Nu är den min. Jävlar vad WT det är att ärva kläder, var det nån som sa. Men den var gratis, vit, forma som ett T och snygg som den är till jeans eller under kavaj.


Sååå många predikar om ekologisk bomull i deras fula kläder alternativt återvinn hit och dit (vet inte om Acne gör det, men skitsamma) och DÅ KOMMER DEN VITA T-SHIRTEN IN SOM EN FRISK FLÄKT. Kör på bara, jag menar, jag är också trött på beiga kläder med ett träd på där det står "jag är ekologisk, hurr".


Nä. Släng er i väggen.