Dagen då Julia tänkte men att va vafan

Så.

Då grävde jag upp skiten igen. Lika bra det, har så mycket att gnälla om, hurr hurr. Har tänkt på det länge, vill blogga om skitsaker som pågår överallt (typ Kissies läsare, ujujuj) samt fortsätta med min anti-mode blogg, trotts att jag inte klär mej speciellt, eh, tältaktigt längre. Tycker fortfarande att modebloggar är roliga, för att de för det mesta ser precis lika dana ut, hissar samma tråkiga mode och följer slaviskt alla jävla trender som existerar. Vissa ser ut som att de klarar sej ganska bra (alltså Foki) medan resten kör samma gamla svarta klänning som alla andra, samma klackar, samma hår, samma mönster i håret på benen.

Jag tänker inte sitta här och säga att JAG ÄR TOTALLY UNIK LOL!!! för eh, jag faller för samma skit som alla andra :3 Skillnaden är väl att jag inte har några pengar för att köpa allt jag vill ha... >_> Härregud.

Jag var aldrig helt säker på hur jag ville att bloggjäveln skulle se ut, min första tanke var att jag ska skriva på svenska, för det strörsta som händer i England är typ... Katie Price, (googla) X-Factor, typ idol, och den nya regeringen som pratar skatter, och vi "låginkomsttagare" är screwed vad som än händer. Derp.

Min andra tanke var "JAG SKA SKRIVA PÅ ENGELSKA SÅ ALLA KAN FÖRSTÅ!!!!".
Mer än hälften av alla vänner jag har på Facebook verkar vara från England, så varför inte? Kom fram till att det jag kommer skriva om handlar om Sverige i allmänhet, så gav upp den idén. Men pga detta så är alla menyer i bloggen på engelska. Kanske fixar. Hela bloggfan ser ut som skit för tillfället ändå.
Jag skriver nu på svenska av den enkla anledningen att jag pratar engelska 100% varje dag. De gånger det blir svenska är korta kommentarer på Facebook. Det känns så tragiskt att jag iband glömmer svenska ord när jag ständigt tänker, pratar och skriver på engelska.

Så här har vi den, min nya gamla blogg.

På svenska, lika gnällig, lika tråkig, bitter, ful, halväten och dum som vanligt :3

Enjoy.