Det var bättre förr

Jefla dag. Har hållit på att packa, rensa ur garderoben, laddat upp bilder på bildagboken (ja, bil), tvättat, käkat yogurt, varit mindre produktiv, sovit etcetc. Fan vad jag mår.

Iaf. I walked in on my bro (inte alls så snuskigt som det låter) och ser att han gör det mest intressanta som man kan göra. Han tittar på videoklipp från Heroes 3 på dutub.
Det här är ett spel som vi spelade helt sjukt mycket när vi var mindre, jag lär ju ha varit runt 10 typ. Kommer ihåg att det var färglatt, en jevvla massa fula gubbar, tog lång tid och MUSIKEN.

SHIT!

WOO!

Jag minns att pappa laddade ner all musik från spelet, av nån anledning, och så brukade vi lyssna på den när vi skulle sova. Sen slutade vi. Ja. Heroes 3 skivan ersattes av Markoolio, jag slutade sova i min brors rum (för jag slutade att dumpa ALLA saker jag hade i mitt rum på min egen säng) osvosv. Vi flyttade. Skivan föll i glömska.

Här började mitt liv gå neråt.
Jag började utveckla depression, starkt illamående, slutade borsta tänderna innan jag skulle gå och lägga mej, ville vara stjärngosse istället för tärna i luciatågen, jag lyssnade på Kent och Håkan Hellström, jag slutade läsa böcker, blev förkyld, började gymnasiet, klädde mej snyggt och ville inte gå i skolan.

Idag har jag mått förjävligt utan att riktigt veta varför. Frågade Axelito ifall han visste var skivan var och han började rota under sitt skrivbord.
Det visar sig att denna skiva har befunnit sig ca 30 centimeter ifrån min brors knän ända sedan jag var 15. HUVA!! ! !
*fradga*

Har suttit och lyssnat på den nu ett tag i alla fall, det är den bästa jävla nostalgitrippen jag någonson har haft. Oftast brukar nostalgitrippar sluta dåligt, för jag tänker bara på när jag var ungåglad, när livet lekte och ALLA I HELA JÄVLA VÄRLDEN älskade mej. Det slutade med att jag blev deprimerad.

Men nu är jag glad.


<3